När vi kom fram blev jag frestad att ta panoramavägen till Krimml, mest för att jag hittade en ny kompis som var verkligen en god lyssnare. Men genom Lauras bestämda klokhet höll vi oss till planen och vandrade mot vattenfallen.
 |
| Tommy pratar med sin nyfunna vän! |
Krimml Wasserfälle är ett populärt resmål och det märktes på det stora antal turister som var här. Även burkamuslimerna var här i stora skaror, dock var de nog inte riktigt praktisk klädda för den extremt tuffa vandring som väntade. Faktum är att många inte heller hade kroppshydda för denna mycket jobbiga vandringsstig.
Vattenfallet är det 5: högsta i världen(fallhöjd på 380 m) så det är en rejäl bit att gå uppför! Jävligt lång brant uppförsbacke. Var bland det tuffaste jag varit med om. Men oj så snygga och vältränade ben vi kommer att få.
 |
| Tommy pustar ut och beundrar utsikten efter halva sträckan |
Jag frågade vid informationen hur lång själva vandringen är, och fick till svar 7 km! Det är 3,5 km i extremt brant uppförsbacke. Som väntat föll de med lite mer pondus av snabbt och även en hel del av araberna, vilka oftast inte hade rätt klädsel eller kropp för dessa strapatser.
Väl upp efter all möda så infann sig en euforisk känsla, och vi förstod de vi mötte på vägen upp. Sista biten upp kände vi nästan hat mot de vi mötte som lätt trippade ner med ett leende på läpparna
samtidigt som vi kämpade meter för meter för att ta oss upp. Men när vi väl var uppe var det en fantastisk känsla i kroppen. Det var verkligen som en äldre tysk herre sade till Laura "Sie haben es geschafft", Ni har klarat det!
 |
| Ett stolt par! wir haben es geschafft!! |
Väl uppe var Tommy tvungen att utföra vissa grundläggande behov.
Låt mig bara säga så här, när man väl har provat höghöjdskissande, vill man aldrig mer gå tillbaka till vanligt tråkigt markplanskisseri!
Sedermera kissar Tommy aldrig på höjder under 1000 meter!
På tillbakavägen ner var det verkligen så där leende lätt trippande. Tommy hälsade glatt och trevligt på de flesta som fortfarande kämpade för att komma uppför. Ju tjockare eller tröttare de var, desto gladare hälsade Tommy den sedvanliga "Grüss Gott" (bokstavligen "hälsa gud").
 |
| Glada, stolta och euforiska på vägen ner! |
 |
| Inte ens regn kunde rubba vår obotliga glädje! |
Efter denna omtumlande upplevelse var det dags för en lunch i Kaprun (ganska medioker by och lunch, så vi ska inte plåga er mer med detta). Äntligen tittade solen fram en liten stund och att köra på de vanliga alpvägarna blev till en upplevelse i sig!
På eftermiddagen var det dags för vår första Klammbesök. Klamm verkar vara som typ en ravin eller något. Nu var vi på väg till Kitzlochklamm.
Wow, att gå i en Klamm är verkligen coolt, vackert och spännande!
Som ni ser på bilden så har vi gått från trägången där nere ända upp hit. Det var många trappsteg upp (401 st!), väldigt många med tanke på att vi precis gått uppför hela förmiddagen vid Krimml vattenfallen! Mina lår har nu blivit religiösa och ber varje sekund om att gud ska skapa bara nedförsbackar.
 |
| Trots alla trappsteg uppför låter vi det inte påverka vårt humör eller vår kärlek! |
Även Kitzlochklamm har ett gediget vattenfall!
Det är vackert och spännande på samma gång. Ena stunden går vi över djupa raviner på skrangliga trägångar, andra stunden befinner vi oss i dunkla grottgångar.
Spänningen blir inte desto mindre när vi läste om en oerhörd tragedi då en flickskolklass stod på en bro som rasade rakt ner i ravinen och 8 dog. Vissa avsnitt fick man inte ens stå stilla på på grund av rasrisken...
 |
| ACHTUNG! Här får man inte stå stilla på de rödmarkerade områdena. HILFE! |
 |
| Här har det rasat som vi kan se, en del av trägången är fortfarande kvar, medan en del ligger i forsen. |
Efter en lång och hög (både bokstavligt och euforiskt menat) dag så känner vi oss mer än nöjda och glädjer oss över att solen äntligen har vågat sig fram. Dags att köra tillbaks till hotellet för att fräscha upp oss i Spa:et innan 6-rättersmiddagen!
 |
| Trötta, nöjda och glada! Ahoj deda! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar